Längtans korridor.

Utgången, friheten, ligger där, ack så nära men ändå så långt bort... Satan i gatan va less jag är!! Detta blev inte vad jag tänkt mig riktigt... Kom som sagt in på sjukan på onsdagmorgon för skitmageutredning. Lades in på en avd i väntan på att utredningen skall starta. Plötsligt, som blixten, slår febern till igen som en ettrig kravallpittbull. Pang och 40 i feber igen alltså. Rikslarmet ljöd och jag blev sönderhackad i armvecken av en MASSA provtagningar. Ett par dagar med den feberskiten och doktor magspecialist kommer på att vi skjuter på magundersökningarna till måndag. Jahapp, bara acceptera. Men var det slut med detta tror ni? Nää... Alla som känner till min jävulska Jävlaskitoturhelvette förstår ju att nått mer är tvunget att hända,annars blir det ju ingen bra story... Så vad händer mer? Jo, jag börjar känna kramp i ryggen, bröst och upp mot nacke och hals... Jävla skitsäng fräser jag i tron att jag legat konstigt. Får en extramadrass men krampen ökar istället. Går ut i korridoren i nattens tystnad och vankar fram och tillbaka i jämrans plågor. Det tilltar i ryggen och tillslut måste jag svälja stoltheten och går ner mot nattsköterskornas fikarum där skratten ekar i takt med kaffeskedarnas plingande. ''Ursäkta mig så hemskt mycket att jag stör men jag tror fanimej jag håller på avlida'' säger jag skämtsamt, men ändå med visst allvar i rösten. Sköterskorna kommer och utredning startar. Dom har aldrig hört talas om mina krampbeskrivningar men den ena börjar bli smått nervös när jag börjar hålla mig åt bröstet. Plötsligt bryter helvetet ut i jordens anfall igen. Denna gång knäar jag och då blir det pådrag som heter duga. Läkare rings in och ekg tas... Ja du grabben, säger läkaren. Ditt ekg visar att något är fel på hjärtat och vi kan inte helt utesluta infarkt så du måste ner på hjärtintensiven... -Jag trodde fan jag skulle skita på mig av skräck! Helvette va rädd jag blev. Ner på intensiven där man brottade ner mig i ett rum, kopplade på massa kablar på bröst och sen in med nitroglycerin och blodförtunnande piller i en massa vackra kulörer. Läget stabiliserades och jag skickades på röntgen och ultraljud och grejor. Sen tillbaka till maskinen med alla kablar på bröstet och där fick jag vara under obs tills idag då dom kopplade ur maskinen. saken är nu utredd. Som tur var är det ingen infarkt! PUH! Men väl en hjärtmuskel och hjärtsäcks inflamation av nått slag. Idag kommer hjärtläkaren och säger att magundersökningarna får vänta minst 3-4 veckor tills hjärtat läkt ut... Helvettesfan säger jag bara! Jag som trodde skiten skulle bli klart nu... Nåväl, pumpen är väl viktigare förstås... Imorgon följer ett arbetsekg för att se om dom kan släppa hem mig närmsta tiden för vidare läkning hemma. Jag fruktar att fisket kommer att bli lidande av detta och det grämer mig mest... Ska förhandla med doktorn om saken imorron! :-) just nu sitter jag alltså i längtans korridor och blickar ut mot friheten- entrédörrarna. Jag satt i stenhårda förhandlingar med nattsköterskan på avd nyss om att jag skulle få slinka ut ett tag från dödens korridoren på våning 7. Och vet ni vad?! Den manlige sköterskan var även han en fiskare så vi surra fiske en halvtimme och därefter sa han- fiskebroder! Klart du får gå ner till entrén ett tag i jesu och den heliga storörings namn! Nåja, riktigt så sa han väl inte då...men nästan! :-) ack Ja vilket långt inlägg detta blev...men what a hell- har man sjukhustråkigt så har man. Vi hörs världen!