Mörtmete och kallsongbyte!

Så har dramatikens mästare- jag alltså, varit framme igen. Nu ikväll kände jag att jag var tvungen att idka lite själavård efter allt elände. Eftersom orken fortfarande inte finns där riktigt bestämde jag mig för ett lättare mörtmete nere vid utloppet i Rörösjön, istället för hårdtrolling på storsjöns böljor. Lite betesmört är ju aldrig fel tänkte jag och riggade 5 metersmetspöt och knallade långsamt ner till ån, allt i enlighet med farbror doktorns order om att ta det lugnt. Jodå, mörten svarade upp och högg hej vilt. Där stog jag då, i ensamhetens lugn och harmoni, skymd bakom en buske i kvällsljuset, och mediterade över livets gåtor, med 5 metersspöt hängande ut över vattnet. Plötsligt får jag se, i vitögat, något föremål komma simmande, RAKT UNDER SPÖTOPPEN, dvs 5 meter ifrån mig. Jag vred dit blicken och möttes av 2 kalla ögon och ett par jättetänder! En bäverjävel!! Båda såg nog lika snopna ut, där vi stirrade på varandra. Detta kunde ju ha blivit en alldeles fantastisk fin och vacker historia om det inte vore för härr bäverjävel som uppenbarligen tyckte jag var rysligt ful... När en bäver blir rädd slår den våldsamt med svansen i vattnet för att varna samtidigt som den dyker för att komma undan. Denna bäver var inget undantag. KA-SPLASCH, lät det när den dök och slog med svansen... 5 meter från mig... Hm...vad var det doktorn ordinerade nu igen- inte jaga upp lilla hjärtat! Hör du det, bäverjävel!?!? Inte skrämmas! Fy skäms! :-) Helvette va jag spratt till där i ensamhetens kvällsmörker!! Nu blir det allt kallsong byte, trots att det inte är jul än, ty jag tror faen det blev ett dubbelt bromsspår därbak... Jag ger mig också fan på att om jag öppnar dörren och lyssnar till vildmarken därute, kan jag nog höra bäverjävulen sitta och hånskratta åt mig än och berätta för sina flashiga bäverpolare om storfiskarn som nästan sket ner sig... :-)