Hokus jävla pokus...

...och plötsligt har Kelas tur överförts till mig och Owe! (via en förbannelse jag svor igår eftersom Kela får mig att okynnes köpa en massa lullull pga hans "näktentips" ;)

Det var på tiden tycker jag! :)

Ikväll gjorde vi en liten repa på Näkten alltså. Först hade vi ett taktiksnack som lät ungefär så här:

"Vi väljer den vanliga uppsättningen som vi alltid kör, SEN SKITER VI I DESSA SAKER OCH GÖR FAN TVÄRT EMOT!

Låter kanske vansinnigt men något måste man ju hitta på när det gått så jäv... ont!

Jag är ju av den naturen att jag gärna , när jag fiskar röding, medvetet eller undermedvetet, väljer ljusa pärlemogrejer eller skrikiga färger eller superblanka kopparskedar eller liknande, och ofta också ihop med en högljudd blänklänga , ju djupare jag fiskar.

Detta i den dumma tron att fiskar inte ser mörka beten på djupet...

Det blir ju så, att man intalar sig nått dumt och sen är det svårt att bryta den vaneföreställningen. Tills ikväll som sagt.

Vi gjorde slag i saken och ändrade laguppställningen, (trots att det egentligen tog imot), sånär som på Abu Hammern som vi båda hemskt gärna ville ha med i teamet. Ovanför den en trimmad strike pro och på andra sidan längs ner EN KOLSVART apexkopia (thumbler tror jag dom heter) med mörklila prickar på (trots min dumma inprentade tro att fisken inte ser detta på djupet) och ovanför den en Bomber wobbler. (som kela lurade mig att okynnesköpa)

Sen ändrade vi också på ordinarie rutt och istället för att åka omkring på 18-22 meters djup gick vi ut på 25-30 meters bottendjup och satte loden på 20 och 21 meters djup istället för de sedvanliga 16 och 18 meter... åsså sket vi helt i blänklängan.

Hur gick det?

Tja till en början var det dött i vanlig ordning.

Sen hände det saker i rask takt. Först ett hugg där fisken dock släppte, men som iallafall gav oss lite självförtroende att fortsätta jakten.

Sen hittade vi en punkt där vi fick 4 stycken rödingar i snabb takt. 2 st på ABU Hammern och sen 2 st på DEN SVARTA APEXKOPIAN!!!

Tamefan! Det funkade! Fisken ser/hör/känner även svarta beten nere på 20 meters djup. min vaneföreställning är därmed överbevisad. Intressant!

Ok det var inga jätterödingar, men 3 st var iallafall så pass att dom fick följa med Owe hem.

Den 4e var en riktig fy skämsröding, knappt större är betet, som fick gå tillbaka.

JIPPI, ÄNTLIGEN SLÄPPTE FÖRBANNELSEN ! Kela övertog den visst...*skadeglädje*

nu är det bara att hoppas att det håller i sig också!

Med denna tur avslutades också säsongen för Owe (mosters äkta hälft) som nu far hem till gettot i Söderhamn igen efter ca 8 veckor uppe på helig, krönt mark.

Tack för i år Owe!

Det blev ju en skaplig avslutning iallafall!

Jag själv lär fortsätta jakten på storfan ett bra tag till! En dag...en dag....