Skitrapport..

Fokuserat körde Johnny sin storfandräpare ut på Storsjöns böljor. Trots fetkyla, regn, hunger, missär och brutalstarka vindar höll han modet uppe likt en medeltida riddare, för idag...just idag, kanske är dagen D, alltså dagen då Storfan i djupet skola dräpas av ett brutalt nackslag med fetbonken och skickas upp till Valhall för att på nytt återfödas i en annan sjö. Johnny kör och kör och kör, men Storfan i djupet vågade inte stå upp för batalj utan skickade i sitt ställe en liten kravallöring av barnstorlek att hugga på Johnnys bete. Ett sketet litet hugg var allt som hände alltså och dessutom hade fegisen mage att kliva av innan han ens synat insidan av håven... Fegis!

Vinden ökade plötsligt från "Rejäl" till "No mercy" utan förvarning och plötsligt blev det allvar... RIKTIGT allvar dessutom! Jag fick nu chansen, eller rättare sagt var tvungen, att testa storfandräparn till dess yttersta med bla vågor som sköljde över vindrutan när nosen dök in i dödens vågor. Inte nog med det- ena vajern som stagar upp masten lossnade med påföljd att fästet som masten siter emot gick av så masten vred sig vilket medförde att pulklinan spårade ur hjulet så det var omöjligt att veva in... fick således vackert hand-dra in ena pulkan i stormen...och inte nog med det... plötsligt sa det FETPANG i ena djupriggen och vajern small av så lod och 2 klämmor föll ner mot avgrunden... Scheisse bitte! Att sen ta in 10 spön without autopilot var ingen lek heller men det gick efter enstund...en låååång stund....
Nåväl, en tämligen vanlig Johnny Storfan resa alltså fylld med äventyr och jävelskap men man får se det positivt- det kunde vara värre för man får vara glad att man har hälsan så att man KAN vara ute iallafall. Ett tappat lod och några klämmor lite då och då får man tåla.. ;)


Checka in fågelholken på bilden. I hålet till vänster bor det en gulgrön art - snorkråkan och hålet till höger är hans båtgarage... Höhö.