Slutet är nära!

Slutet är nära!
Ligger utslagen i soffan i en elak ebolaliknande man-cold vars mänskligheten aldrig tidigare skådat. Risig som fan, ultrasnorig, utan röst, andningssvårigheter, huvudvärk motsvarande 5,6 på Richterskalan och med ett tryck på ca 14 bar mot bihålorna, tänker jag att jag måste gå mot ljuset...ljuset på skithuset alltså där jag förvarar febertermometern.

För att inte känna mig kränkt och smutsig och få dödsångest, har jag numera en temp som man stoppar i munnen till skillnad mot barndommens traumatiska tingest som man sparkade upp i mumindalen -iiiiiii !

Jag stoppar tempen i matintaget, grabbar en jultidning ala "ut i vår hage" medans jag väntar på dommen. Frågan är- kommer termometern ha tillräcklig kapacitet för denna åkomma? Kanske vore bättre att kolla sig med stektermometern direkt likt en svedd julegris?

Det piper till... Dags för den grymma sanningen...verkligheten...dommen... Med ett öga tittar jag försiktigt ner på displayen och.... Hmpfff!!! 36,5 grader? Vafan liksom!

Till en början infaller sig ett lugn...ett lugn över att jag inte hade bortåt 50 graders feber som jag trodde...men sen tänker jag efter och.... -Detta är ju ÄNNU allvarligare än jag trodde!!!

JAG HÅLLER JU FAN REDAN PÅ KALLNAR!!! Liket lever liksom! Jisses! Nu är goda råd dyra. Detta kräver insatser långt utöver läkarkompitens!
En näve päronsplitt och en varm dusch ordinerar jag mig själv. Det borde göra susen i mus.. eh....själen..

So long Amigos!

*göra bomben in i duschen*